USB-minnen är en typ av flashminnen som har en inbyggd usb-kontakt. Andra typer av flashminnen är minneskort, ssd-enheter och EPROM. Till skillnad från andra minneskretsar som baseras på transistorer, till exempel ramminnen, sparas informationen på ett flashminne även om det inte är strömsatt.
Ett usb-minne innehåller inget batteri, utan är passivt ända tills det ansluts till en usb-port som kan leverera ström till minnet.
Flashminnen har på senare år till stora delar ersatt magnetiska lagringsmedia, till exempel disketter, kassettband och hårddiskar. Hårddiskar används förstås fortfarande, främst för att de kan rymma riktigt mycket data till ett lägre pris än stora flashminnen.
Det kan tyckas att ett usb-minne är outslitligt och att det varar för evigt, men så är det inte. Minneskretsarna slits för varje gång de används och med tiden blir deras funktion allt osäkrare. Med detta sagt ska emellertid usb-minnen av medelgod kvalitet hålla i åtminstone tio år vid normal användning.Ofta kan de hålla dubbelt så länge.
I den här artikeln kan du läsa:
Usb-minnen finns numera i alla möjliga former. De mest användbara är nog trots allt de som inte är alltför fantasifullt utformade.
Usb-minne som hårddisk
Det går att använda ett usb-minne som en hårddisk och köra till exempel Windows 10 från det.
Det är dock inget som rekommenderas i längden eftersom det sliter hårt på minneskretsarna som inte är gjorda för att ständigt skrivas över med nya data. Detta genererar alltid värme och ett usb-minne är inte byggt för att kyla minneskretsarna på rätt sätt under lång tid.
För experimentellt bruk går det dock utmärkt att installera Windows 8 eller Linux på ett usb-minne för att prova operativsystemen.
Värt att tänka på är att äldre usb-minnen är mycket långsammare än interna hårddiskar. Hårddiskar är nämligen anslutna till en SATA-port på datorns moderkort och klarar därmed mycket högre överföringshastigheter än vad ett usb-minne klarar via usb-portarna.
Detta gäller dock inte den nya usb-standarden usb 3.1 gen 2, som klarar högre överföringshastigheter än SATA – men bara om alla delar i usb-kedjan stödjer den usb-standarden.
Usb-minnen kan vara farliga
Usb-minnen används för det mesta till att flytta filer mellan olika enheter eller för backupändamål. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att virus trivs på usb-minnen och att hackare ofta använder usb-minnen för att infektera datorer.
Ett klassiskt knep som hackare har använt under alla år är att ”tappa” ett usb-minne på parkeringen utanför det företag de vill hacka. Väldigt ofta hittar någon på företaget det och stoppar in det i sin dator. Sedan är det kört. Denna metod fungerar fortfarande mycket bra eftersom det tycks vara omöjligt att motstå frestelsen att snoka reda på vad som finns på ett upphittat usb-minne.
Därför är det en god regel att aldrig använda okända usb-minnen och alltid börja med att viruskolla ett nytt usb-minne.
Usb-minne som återställare
Ett smart användningsområde för ett usb-minnen är att förbereda det som en återställningsenhet för Windows 10. Usb-minnet kan då användas för att starta datorn om ordinarie Windows är så korrupt eller virusinfekterat att det inte fungerar.
