Kommer du ihåg: 10 tekniker som försvann

Föreställ dig en CD-skiva lika stor som en LP-skiva, och du får en uppfattning om det optiska videoformatet LaserDisc som lanserades 1978.

Till skillnad från CD-skivan, som kom ut på marknaden 1982, var LaserDisc inte ett helt och hållet digitalt format. Både video- och ljudsignalerna som fångades upp av lasern var analoga, men både ljud och bild var av högre kvalitet än kassettformaten VHS- och Betamax.

Trots formatets alla kvaliteter nådde LaserDisc långt ifrån samma popularitet som VHS. Det berodde främst på två faktorer: spelarna var dyrare att köpa, och de saknade möjlighet att spela in TV-program, vilket VHS kunde göra.

Kommersiella filmer såldes dock fortfarande på LaserDisc ända fram till år 2001 innan marknaden helt slukades upp av den kompetenta DVD:n.

Under hösten 1985 inledde Microsoft ett samarbete med datortillverkaren IBM för att utveckla ett operativsystem som skulle ersätta PC DOS för Intels 80286-processor. Redan 1987 släpptes första textbaserade versionen av operativsystemet OS/2 och året efter tillkom det grafiska gränssnittet med skrivbord, ikoner och fönster.

Samtidigt med OS/2 fortsatte Microsoft att arbeta med sitt eget operativsystem Windows, något som till slut kostade företaget partnerskapet med IBM.

Detta hände 1990, då Microsoft lanserade Windows 3.0. Till skillnad från OS/2 följde Windows med som standard i många nya datorer, och Microsoft utvecklade också betydligt fler drivrutiner för Windows än för OS/2. Windows blev snabbt populärare än OS/2, och Microsoft drog sig ur partnerskapet med IBM.

1984 kulminerade musikförsäljningen för kassettbanden. 55,3 procent av alla nya album såldes på kassettband, med LP-skivor på andra plats med 36,3 procent. Problemet med kassettbanden var att formatet är analogt, och eftersom det finns en mekanisk kontakt mellan läshuvudet och bandet slits de ut med tiden vilket förstör musiken på dem.

Det fick Sony att börja utveckla ett digitalt optiskt format som liknade CD-skivan, men som dessutom hade fördelen att man kunde spela in på dem på samma sätt som kassettbanden.

Det ledde fram till lanseringen av MiniDisc 1992. Tekniken gick ut på att med hjälp av en laser spela in på en liten skiva som hade ett magnetiskt lager dolt under plasten (magneto-optiskt). Idén var riktigt god och de små skivorna kunde rymma 60, 74 eller 80 minuters musik eller egna inspelningar.

Tyvärr slog MiniDisc aldrig igenom på den amerikanska marknaden och tekniken blev snart omsprungen av brännbara CD-R-brännare och MP3-spelare med inbyggt flashminne.

I början av 2000-talet var konceptet med virtuella världar lika hett som en överdimensionerad utegrill. I spetsen för denna digitala tillvaro fanns Second Life som inte var så mycket ett spel som ett sätt för människor att umgås i en virtuell verklighet.

Det var så hippt att Sverige öppnade en ambassad i spelet där dåvarande utrikesministern Carl Bildt var inblandad i invigningen. Även ett flertal svenska företag och tidningar försökte etablera sig i den alternativa verkligheten.

Den virtuella världen Second Life lanserades 2003 av Linden Labs, och 2010 hade världen cirka 21,3 miljoner användare. Sedan gick det utför, intresset försvann och med det även många av användarna. År 2017-2018 hade Second Life drygt 800-900 000 användare, och år 2023 runt 200 000 användare.

I slutet av 1990-talet började HDTV-apparater komma ut på marknaden, men det fanns inte något media för att spela upp filmer i 720p eller högre upplösning på dessa moderna TV-apparaterna.

Det vanliga DVD-formatet hade i Europa en upplösning på endast 720 x 576 pixlar (576p), så de stora elektroniktillverkarna började utveckla ett bättre format som använde en blå laser istället för DVD:ns röda laser för att kunna lagra mer data då den blå lasern har en kortare våglängd.

År 2006 lanserade Toshiba och en grupp med andra tillverkare formatet HD DVD, som kunde rymma 15 gigabyte data på varje lager, eller 30 gigabyte i vanliga versionen med dubbla lager. Som jämförelse kan en DVD-skiva bara rymma 4,7 gigabyte per lager.

Kapaciteten på HD DVD var tillräcklig för att få plats med en långfilm i Full HD (1920 x 1080 pixlar). Oturligt nog för Toshiba lanserade ett konsortium bestående av Sony, Panasonic och Philips ett konkurrerande format bara tre månader senare, 2006, som rymde 25 gigabyte per lager och 50 gigabyte i versionen med dubbla lager.

Det nya formatet kallades Blu-ray och det blev snabbt tydligt att filmindustrin föredrog Blu-ray framför HD DVD. När de stora filmstudiorna tog ställning för Blu-ray slutade det med att Toshiba 2008 lade ner all vidareutveckling av HD DVD både gällande formatet och utrustning.

Under senare delen av 1990-talet blev MP3-spelarna populära som den tidens Walkman. Ingen MP3-spelare var riktigt som Apples iPod, som lanserades 2001 och som med tiden kom att produceras i cirka 450 miljoner exemplar.

Apples fingertoppskänsla för den tidens digitala behov fick de flesta stora IT-företag att försöka sig på marknaden. Microsofts försök med en liten fysisk digital musikspelare och tillhörande uppkopplad musiktjänst fick namnet Zune.

Microsoft lanserade Zune 2006 under stort ståhej och i samarbete med företaget Toshiba, som tillverkade själva spelarna. Totalt tillverkades tre olika spelare som hade inbyggda hårddiskar, och sex pelare
där musiken lagrades på flashminne.

Försäljningssiffrorna kom dock aldrig i närheten av vare Apples eller den andra konkurrenten Creatives försäljning, och därför lades Zune ned 2012.

Den 11 februari 2011 äntrade Microsofts dåvarande chef Steve Ballmer och Nokias chef Stephen Elop scenen vid ett stort pressevenemang i London.

Där presenterade de samarbetet där Microsofts mobila operativsystem Windows Phone skulle ersätta Symbian och bli det primära operativsystemet på Nokias mobiler.

Den stora satsningen var Microsofts försök att ta marknadsandelar från de växande iPhone- och Android-mobilerna, och för Nokia var det sista försöket att återta föregående decenniets popularitet som decimerats i och med Apples lansering av iPhone.

Den stora satsningen drabbades dock hårt av uppfattningen att Microsofts operativsystem för mobiler var för krångligt att använda.

Windows 8 på mobilen

Operativsystemet påminde en hel del om Start-menyn i Windows 8 vilket kanske fungerade på en datorskärm, men på en mobil blev det alldeles för rörig. Windows Phone ersattes sedan av Windows 10 Mobile år 2015, men problemen förblev desamma och 2020 var Microsofts försök att ta sig in på mobilmarknaden över.

Den första 3D-filmen som visades för offentlig publik presenterades redan 1922, och genom åren gjordes det många experiment med tekniken, ofta med hjälp av röd/gröna filter för att skapa en illusion av 3D.

Det var dock inte förrän på teknikmässan CES år 2010 som de stora tillverkarna satsade fullt ut på 3D-TV och 3D-skärmar. Det skedde efter den enorma framgången med filmen Avatar, som hade premiär året innan. Efter att ha presenterat allt större skärmar för potentiella kunder under 00-talet behövde TV-tillverkarna ett nytt försäljningsargument, och 3D låg perfekt i tiden.

Det visade sig däremot snabbt att konsumenternas motstånd mot att använda de speciella 3D-glasögonen för att titta på filmhemma var större än väntat, så försäljningen av 3D-TV, 3D-spelare, 3D-projektorer och 3D-kameror nådde aldrig de nivåer som tillverkarna hade hoppats på.

Toppen nåddes 2012 med drygt 41 miljoner sålda 3D-TV-apparater, men produktionen upphörde helt redan år 2016.

I början av nittiotalet experimenterade Google med flera olika sociala nätverk. Företaget låg bakom Google Wave, Google Buzz och Orkut innan man sommaren 2011 lanserade Google+, som ersatte företagets alla tidigare försök.

Målet var förstås att ta marknadsandelar från Facebook, som lanserades redan 2004. På Google+ kunde man dela inlägg och foton, skriva och prata via Google Hangout och skapa evenemang.

Möjligheterna var väldigt lika Facebook, men med ett helt annat utseende och en helt annan känsla. Det som däremot inte liknade Facebook var hur folk använde Google+.

När den var som mest framgångsrik var 540 miljoner aktiva användare inloggade varje månad, men i genomsnitt tillbringade de bara 3,3 minuter i månaden på tjänsten, samtidigt som Facebooks användare tillbringade 7-8 timmar där.

I februari 2014 kallade New York Times Google+ för en spökstad, och även om Google försökte sig på en ny design 2015 lyckades man aldrig återuppliva tjänsten, som stängdes helt 2019.

År 2012 började ett antal spelutvecklare söka finansiering för ett virtual reality-headset som de kallade Oculus Rift.

År 2014 köptes företaget Oculus VR av Facebook för nästan 14,5 miljarder kronor, och nu började även andra tillverkare vakna. Sony utvecklade ett headset till PlayStation 4.

Mobiltillverkaren HTC samarbetade med spelleverantören Valve för att skapa VR-glasögonen Vive, Samsung skapade Samsung Gear VR i samarbete med Oculus, och Google gjorde ett billigt headset i kartong som du fick montera själv och använda med mobilen.

Tekniken finns fortfarande men har inte fått något brett genomslag.

Några av de produkter och tjänster som vi tar upp på dessa sidor har det gemensamt att de startade med massiv publicitet och stort intresse, nådde inledande framgångar innan antingen entusiasmen avtog eller det överträffades av något bättre.

Många hade nog förväntat sig att intresset för VR och 3D-skärmar skulle hålla i sig när hypen var som störst, men idag är de borta sedan länge. Idag är AI, artificiell intelligens, ett av de mest omtalade ämnena i IT-världen.

Frågan är om intresset i det här fallet kommer att hålla i sig, eller om AI också kommer att bli omsprunget av nästa tekniska framsteg om några år.