HP Pavilion Slimline s5220sc

Den stora nackdelen med det kompakta chassiet är att det inte går att bygga ut särskilt mycket. Det går att montera ett pci-kort, men det finns inte utrymme för extra hårddiskar, grafikkort eller större uppgraderingar. Det saknas Firewire-ingång (för överföring av film) och det finns ingen e-Sata-port, för snabba externa hårddiskar. Nu finns ju Pocket Media ­Drive, men där fungerar bara HP:s egna hårddiskar.

Den lilla snabbstarts­guiden som följer med är ­pedagogisk så det förslår. Med bra illustrationer guidas vi genom installationen av alla sladdar och hur vi kommer i gång med datorn. Det finns ett antivirus­program förinstallerat samt ­demoversioner av diverse andra program. Det följer med en mus och ett tangentbord. Båda två är tämligen enkla, men tangentbordet är bra utformat och skönt att skriva på.

Notera att just denna modell i HP:s Slimlineserie antagligen inte finns kvar när du läser detta. Det beror på att datorerna byts ut så fort numera att vi inte hänger med alla gånger. Det finns nyare modeller i serien, men mycket av prestandan och funktionerna är desamma. Se därför detta som ett test av serien snarare än den specifika modellen.

Processorn är AMD:s X2 på 2,7 gigahertz. Det är en passande processor för en dator som denna. Hårddisken på 500 gigabyte räcker långt och fyra gigabyte ramminne är tillräckligt. Även under hög belastning håller sig datorn kall. Fläkten drar förstås i gång efter ett tag, men den låter inte så högt.

Som i de flesta andra kontorsdatorer finns det inget separat grafikkort. Det märks på 3d-prestandan som är usel för 3d-spel. Detta är med andra ord ingen speldator, men det utger den sig inte heller för att vara.

Totalt sett är detta en mycket förnuftig dator som inte bjuder på några särskilda överraskningar. Priset kan tyckas högt, men den fysiska kvaliteten är hög och upplevelsen av datorn är härlig. I rätt miljö är den en perfekt arbetskamrat.