Kane & Lynch 2: Dog Days

Den lätt psykotiska Lynch har lockat sin gamla polare ­Kane till Shanghai med löfte om ett snabbt, enkelt och framför allt lönsamt jobb. Ett jobb av den typ som givetvis går åt skogen femton minuter in i historien och där enda vägen ut är ett vilt skjutande genom poliser och blandade skurkar.

Den danska spelutvecklaren IO Interactive har i den här fortsättningen på Kane & Lynch från 2008 valt att arbeta med en mycket mer visuell stil inspirerad från de vardagliga filmer som laddas upp till YouTube.

Digitala fel, färgfel och reflexer från solljuset blandas, och hela spelet ser ut att vara filmat med en billig video­kamera. Detta är modigt och en medryckande grafisk uttrycksform värd all beröm som fungerar utmärkt i ett spel som det här.

Dessvärre är historien en enda lång kliché, som i singelspelarläge lyckligtvis är avklarad på knappt fyra timmar. Det är ändå tillräckligt lång tid för att machodialogen mellan Kane och Lynch ska bli tröttsam. Dessutom växer hela tiden irritationen över den grundläggande funktionen att kunna söka skydd och skjuta fiender från sin skyddade position. Styrningen fungerar inte tillräckligt flytande och effektivt för att kännas naturlig.

Lyckligtvis går det bättre att spela i flerspelarläge. Historien är visserligen lika fånig, men avklarad snabbare om en annan spelare träder in i rollen som Kane. Men det är när åtta spelare spelar samtidigt och ska ut på rövarstråt, utan att blir skjutna av polisen eller av varandra, som spelet blir ­roligt.